Både hej och hallå

Hej!

Jag heter Gabriel och nu ska jag börja blogga här! Och för att det ska vara någon vits med det så känns det som att ni som tänker läsa här behöver veta lite om vem jag är.

För det första så är jag student vid språkkonsultprogrammet. Jag är inne på termin fyra av sex och trivs fint. Man får läsa och skriva jättemycket! Och framför allt lär man sig öppna upp huvudet för massor av nya perspektiv på hur och varför människor och samhället beter sig som de gör.

Ett intressant fenomen som jag tänker på ibland är hur vi människor fungerar i grupper och gemenskaper. I en viss grupp intar jag av olika skäl en viss roll med vissa egenskaper, och sådana roller är sedan väldigt svåra att problematisera och ta sig ur. Ofta ägnar vi oss nog undermedvetet åt att bekräfta de här rollerna hos oss själva och varandra eftersom vi knyter dem till vår identitet. Suveräna lyrikern Annika Norlin pratade i sitt sommarprat om hur hon ofta upplever att allmänheten identifierar henne med en viss uppsättning egenskaper som kanske egentligen bara speglar en sida av henne. Men vi vill gärna ha det klart och tydligt för oss att det är sådan hon är.

 

Så i ett halvfånigt försök att problematisera de här tankemönstren och ge er en lite vidare bild av mig så lyfter jag fram ett par olika sammanhang. Vem är jag…

…i klassrummet?

Han som antagligen kommer strax, ca fem-tio minuter försent. En aning andfådd efter cykeltur och trappor. Och som sen går ur klassrummet fem minuter efter alla andra.

…hemma?

Han som planerar saker men inte riktigt fattar hur lång tid de tar att göra. I synnerhet inte när man gör dem så långsamt som han gör. Det kan gälla att laga middag, att snöra på sig kängor, att ringa ett samtal, att gå på toaletten.

…på stan?

Han som går i sin egen värld med musik i lurarna och är SÅ nöjd med det. Om han inte hälsar så menar han inget illa, han är bara väldigt uppslukad av det senaste musikfyndet.

…på cykeln?

Han som cyklar i sin egen värld med musik i lurarna och är SÅ nöjd med det. Om han inte hälsar så menar han inget illa, han är bara väldigt uppslukad av det senaste musikfyndet.

…på släktens traditionsenliga kräftskiva?

Han som jobbar hårt för att få kusiner och mormor att inte bara se honom som den fullständigt tunnelseende fotbollsnörd han var för några år sedan. Men som samtidigt smiter iväg till toan misstänkt ofta för att se hur det går för Kalmar FF och Arsenal. Och som när han ändå är där går igenom hela flödet av fotbollsresultat. Lagom snabbt.

…på skolbiblioteket?

Han som muttrar och blänger när andra pratar för högt, men som antagligen då och då gör det själv när inspirationen för att trassla sig igenom snåriga vetenskapliga artiklar avtar.
Med andra ord är jag en i den härligt växande universitetsmängden i Göteborg. Och ur det perspektivet kommer jag att skriva här framöver.

/ Gabriel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s