att äta den förbjudna frukten

Reeding week slutade igår och idag börjar alla tentor. Lyckligtvis har jag inte mina förrän nästa vecka, men då kommer jag mer eller mindre flytta in i studiesalarna så har passat på att hänga vid polen och stan medan jag fortfarande kunnat.

Aslam och Sya Sya tog med mig till ett Durianställe eftersom jag inte testat det än! Har hört så mycket om denna frukt som tydligen luktar så extremt illa att den är helt förbjuden på bussar och MRTn, de flesta hotell och andra allmänna områden. Men det ska också vara en delikatess. Hur går det ihop sig? ”You either hate it, or love it.”… love it! Förstår att 20150417_185223folk kan tycka att det smakar konstigt kanske, men inte äckligt. Som en blandning mellan… mango och ananas, och krämig, som att frukten var ihopvispad med grädde. Låter gott? Indeed it is. Däremot fick vi käka med plasthandskar för visst, det luktar, och tydligen är lukten omöjligt att få bort.20150305_083123

Ingen rökning, mat, husdjur eller frukt på bussen, tack!
IMG-20150418-WA0001Durian meal.

Eftersom Aslam och Sya Sya ber fem gånger om dagen har jag då och då hängt med, typ i skolan eller kvällar vi hängt i stan. Det är en ganska häftig upplevelse för en icke- troende som jag själv, som inte är van vid att religionen är så integrerad i kulturen och ens vardagliga liv. Det tar ungefär fem minuter allt som allt, de tvättar ansiktet, händer och fötter, kollar kompassen på mobilen för att hitta riktningen till Mecha och ber sedan (i ett tomt skolrum, ett övergivet shoppingcenter etc). Det är en lugnande process, till och med jag som åskådare känner mig fridfull. När jag frågar om det inte är jobbigt att be fem gånger om dagen (”What if you don´t have time?”) svarar han att man alltid hinner och föreslår att jag själv borde testa att bara ta fem minuter i tystnad och tänker på saker som är bra. Ja, jo. tusan, det kanske man ska, även ifall man inte är troende (!). Positiva tankar och reflektion är inte begränsad till en kultur eller religion. Ju.

20150417_220423

vid Arab Street.

I veckan har jag också besökt Singapores bästa te- ställe (tyvärr kan jag inte uttala namnet på det, än mindre stava till det) som ligger vid Arab Street, och besökt the Woodlands i norra Singapore igen för att göra the TreeTop Walk. Trätoppsdelen var ball, men vi gjorde flera rookiemisstag. Till exempel gjorde vi denna 4 timmars vandringen mitt på blanka dan när solen stod som högst, och vi tittade aporna i ögonen. Flera gånger. Vilket tydligen är lika illa som när man gör det mot en aggressiv hund. Jättesöta på håll absolut, men när man sväger runt hörnet och det sitter tio stycken på stigen som följer en med blicken när man går förbi, börjar gå efter en och ta tag i ens ben så är de inte lika söta. Men vi klarade d et, fick några sköna adrenalinkickar (/panikattacker) på köpet.20150421_120055TreeTop Walk.

20150421_113836

Devils in disguise?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s