National ChickenRice identity

En tyst minut har hållits i flera av mina klasser de senaste två dagarna efter Lee Kuan Yew, Singapore första premiärminister, gått bort efter en tids sjukdom. Han var den som såg till att Singapore blev självständigt och enligt många av mina professorer var han en inspirerande världsledare som tog Singapore från ”a third world country to a first”. Fastän hans bortgång var väntad så verkar många här anse att han var och förblir en symbol för Singapores frigörelse och framgång. Det får mig att tänka på hur ungt Singapore är. Min professor i Cultural Industries berättade att det är på grund av Singapores unga ålder som det inte finns någon nationell identitet eller kultur. Det märks faktiskt. Det finns självklart en massa positiva aspekter med att vara ett ungt land, jag vill verkligen understryka den multikulturella acceptansen.

20150306_090650Här är min generation och generationen över födda och uppväxta i detta land. Trots att det absolut finns samhällsproblem och ojämlika förhållanden (som jag som utbytesstudent inte känner av, men vet finns), så har det kanske påverkat hur alla olika kulturer och religioner kan leva så tätt tillsammans och fungera så väl som det ändå gör. Alla är olika men ändå lika (och är det inte så alltid, överallt, egentligen?). Hinduer, muslimer, buddister, kristna, alla kulturer är integrerade i samhället, inget är annorlunda eller mindre än den andra. Det finns både västerländska och turkiska toaletter, halal kök och non- halal kök. Alla nyheter sänds i fyra kanaler av samma ”kanal” i alla de fyra huvudspråken; Engelska, Malaysiska, Tamil och Kantonesiska. Alla måste lära sig engelska från barnsben samt ett språk de själva väljer. Ingen lämnas utanför för att de inte kan språket, alla enas runt engelskan naturligt. Regeringen ger två högtider var till alla religioner. Alla skyltar står skrivet på alla fyra språken, MRTn meddelar allt på fyra språk efter varandra. Min professor argumenterade dock att hur fantastisk detta än må vara så blev det svårt för SG50 (Singapore firar ju i år 50 år som självständigt) att bestämma ett universellt tema för Singapore. Tydligen blev det mat; ”Chicken Rice”… ehm. Och det är väl det man kan känna med Singapore; den saknar en själ och den vet inte riktigt själv vad den vill vara. När jag rest till Italien, Tyskland, Syd Afrika, Nya Zeeland, så finns det en kultur som ligger i själva luften. Det kan man sakna här ibland, det där riktigt autentiska. Singapore kommer säkert att hitta den, och förhoppningsvis kommer det vara något annat än kyckling och ris.

20150314_170638(0)

Lugnet före stormen i Boat Quay på St Paddy day.

Den nationella identitetsförvirringen kanske kan förklara varför det satsades så mycket på att fira St. Patricks’ day här. Det var kul, också ganska malplacerat. I och för sig sker firandet överallt i världen; on the 17th of March, everyone’s Irish. Den dagen träffade jag en klasskompis som hade vägarna förbi Singapore 🙂 Vi var också på Night Safari, zoot som ligger vid gränsen till Malaysia, i The Woodlands. Det skulle tydligen vara mycket bättre att se zoot på kvällen eftersom att värmen på dagen gör att alla djur sover. Nattzoot består av en show, en rundtur med öppen buss och vandring. Djuren är inte inhägnade (förutom tigern och leoparden, tack och lov) så kängurur och rådjur hoppar runt lite överallt (och en massa djur jag inte ens visste fanns). Det var ett häftigt ställe, alla djuren, ljuden och mörkret gav en riktig Jurassic Park- känsla. Fast, aningen tryggare.

20150320_213420

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s