If anything can go wrong, it will.

Efter några juldagar på hemorten Öland kom jag tillbaka till ett snöklätt Göteborg och blev glad över att få se lite snö innan jag om drygt en vecka drar mot varmare breddgrader. Hoppas alla haft en go jul, själv har jag varit med familj och vänner och gjort väldigt mycket av ingenting. Att vi snart ska byta årsdatum har helt gått förbi mig, det nya året kommer börja den 5:e för mig. Innan dess handlar allt om att umgås med närakära, bli klar med studierna och reseförberedelser. Häromdagen skulle jag checka av lite på inköpslistan och suckade när jag insåg att jag behövde ge mig ut under mellandagsrean som jag alltid försöka undvika. Men det gick rätt smärtfritt och det var inte alls mycket folk i de affärer jag skulle till. Tydligen inte många som som hade adapter, solkräm och myggmedel på sin inköpslista.

Nu är jag alltså (otroligt) förbered, mer förbered än jag någonsin varit på någon annan resa jag gjort. Men eftersom jag haft så många instruktioner och mycket tid till förberedelser har jag också haft mycket tid att tänka på allt som kan gå fel. Mer och mer börjar jag tro på Murphys Lag (känd av de som läser fysik… eller sett Interstellar på bio). De flesta saker man kanske borde vara orolig över är jag rätt okej med, men jag har några osannolika händelser vars osannolikhet jag inte kan förlika mig med.

Saker jag är (orimligt, onödigt, oresonligt och överdrivet) rädd för:

1. att jag omedvetet packat något galet farlig i väskan och blir fast i tullen.

2. att jag ska landa i Singapore och min väska i Sydafrika (eller tvärtom.)

3. att jag ska bli uppäten av en haj.

4. att jag ska bli uppäten av en spindel (eller annan landlevande varelse).

5. Malaysiska flygbolag.

Den sistnämnda rädslan kom idag. Någon som missat dagens nyhet om att ett TREDJE passagerarplan från ett Malaysiskt flygbolag spårlöst försvunnit (eller kraschat) detta år? Planet försvann ungefär en timme efter att ha lämnat Indonesien och skulle till, jo visst, Singapore. Fortfarande vet ingen vad som hänt. Jag älskar att flyga, speciellt långflyg, och har hittills i år inte alls blivit berörd av alla flygplansmysterier som rapporterats i medier. Som mediestudent tänker jag att sånt här händer hela tiden, det är bara medier som uppmärksammat alla krascher mer nu eftersom det ligger på agendan… Tror starkt på alla teorier vi lärt oss hittills i vår utbildning om medielogik, dagordning, priming och framing. Och så klart, Murphys Lag menar inte att ”allt dåligt som kan hända kommer att hända”, utan snarare att ”allt dåligt som kan hända kommer att hända, någon gång”. Så av alla mina oresonliga rädslor inför resan hoppas jag bara att någon gång inte kommer att vara min gång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s