Under huden

Kanske någon har funderat på att söka till psykologprogrammet på GU i höst! Höstterminen 2013 funderade typ 4000 på det, ca 1000 i första hand, så kanske också denna höst. Och det är en najs utbildning, svinigt intressant nästan hela tiden. Någon har sagt att psykologin studerar det som är självklart och så kan det vara – på så sätt att det självklara finns på ytan och psykologin går på djupet. Vi hade t ex en föreläsning om utvecklingspsykologiskt perspektiv på migration och flyktingskap där föreläsaren knöt ihop en utläggning; ”har man det väldigt dåligt är det helt enkelt inte så bra.” Det kan väl de flesta skriva under på, men det finns så mycket mer; t ex att det ofta är flykten och asylsökandeprocessen som i högre utsträckning leder till posttraumatiskt stresssyndrom, än det som tvingade någon att fly från första början.

En annan såndär självklar sak är att vi ofta upplever snygga människor som mer attraktiva. Well duh. Men faktiskt också som mer socialt kompetenta. Något som kan bero på att de som alltid bemötts positivt utifrån sitt utseende får många fler möjligheter att träna sin sociala kompetens. Deppigt.

Psykologprogrammen i Sverige skiljer sig såklart lite åt; Göteborg är t ex ganska brett kliniskt inriktat med mycket praktik. Umeå är lite mer inne på idrottspsykologi och KI på forskning. Något jag gillar med GU är dels att man inte måste välja behandlingsform, alltså kognitiv beteendeterapi eller psykodynamisk terapi, utan man specialiserar sig efter utbildningen. Dels att de fortfarande satsar på mycket egenterapi för studenterna, i utbildningssyfte. I övrigt vad gäller psykologyrket i Sverige är min uppfattning att det inte spelar så stor roll för karriären vilket universitet man gått på, superbra om man kommer in i en stad men inte i en annan. Annars kan man välja efter vilken stad man helst vill bo i och vilken jag hejar på står väl ganska klart vid det här laget. Men eftersom jag är rookie på området återkommer jag om detta efter PS14, psykologstudenternas kongress i Örebro i maj!

Det speciella med att plugga psykologi är att man inte riktigt kan lämna sig själv och sitt eget hemma, till skillnad från om man läser t ex ekonomi eller historia. Man relaterar alltid mer eller mindre till sig själv och de man känner, ibland för att bättre förstå en teori, ibland för att man blir berörd. Det är en utbildning som går under huden och det är på gott och ont, men absolut mest gott.

Om jag inte läste psykologi, skulle jag läsa Europaprogrammet, mänskliga rättigheter, globala utvecklingsstudier eller statsvetenskap. Älska humaniora. Det finns så många intressanta kurser, men om man flyttar till en ny stad och inte känner så många kan det ibland vara lättare att börja ett program, ofta mer uppstyrda välkomstgrejer och många är inställda på att man ska hänga ett par år. Självklart är det inte därför man ska välja ett treårigt kandidatprogram, men om man står och velar kan det vara något att tänka på.

DSC_7721

En pepp-bild till alla er som väljer idag. Mina bordskaniner. Lycka till!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s