fellini, football och fett

I fredags kväll skulle jag då kolla in filmvisningarna av gamla klassiker som skolan tydligen haft hela hösten, helt utan min vetskap! Jag fick med mig min granne Victoria, som jag lärt känna via det internationella vänskapsprogrammet, och vi tog bussen ned till downtown-campuset där jag aldrig är annars. Efter lite tricksande hittade vi auditoriet där Fellinis 8,5 skulle visas. Att döma av medelåldern (som var hög) var det inte så jättemånga i publiken som var studenter. Det är lite märkligt när man är student och bor så nära campus, man ser nästan bara människor i sin egen ålder dagarna i ända, väldigt få äldre och ännu färre yngre, lite isolerat, haha! Filmen var väldigt speciell och nu kan man ju kryssa den från filmer man borde se-listan, och gillar verkligen evenemanget, Cinematek-känsla!

I lördags var det dags för ett annat nöje, svenska Sara och jag skulle kolla in säsongens sista (och för min del tillika mitt livs första) amerikanska fotbollsmatch. Så vi traskade bort till idrottsområdet tillsammans med Saras granne Mike som skulle vara vår guide till den amerikanska fotbollen. Någon hade innan sagt till mig att reglerna var mycket enkla, ”precis som allt annat i USA”, men är inte riktigt beredd att hålla med. Mike gjorde dock en mycket god insats med att förklara regler och vi fick ett bra hum om hur det fungerar! Det är en väldigt demokratiskt sport, lagen har 22 spelare på plan i två omgångar, och olika spelare har olika uppgifter, så är du liten och snabb kan du springa, är du stor och kraftig får du vara försvarare. Så alla får vara med, utom tjejer, de får vara dansare i pausen eller cheerleaders istället, vilket killar också kan vara.

Cheerleaders

Kramar, lila och glansiga guldbyxor, man kunde nästan tro det var melodifestival!

Varje gång vårt lag tog poäng behövde de stackars cheerleadarna göra lika många armhävningar som vi hade poäng, men skolans grand danois-maskot hejade glatt på dem!

Så här kul är amerikansk fotboll!

Efter att ha suttit och frusit vid fotbollsplanen (bortalaget hade soliga läktaren) var det dags för en mycket sen lunch. Vi körde bort till ännu ett köpcenter, som jag hittills helt missat, där det fanns en Cheese Cake Factory, en av många kedjerestauranger i det här landet. Menyerna här är minst sagt intressant, kalori-innehåll finns angivet vid varje rätt, och ibland är detta högre än dagsbehovet, för en rätt, och så förrätt och efterrätt på det. Inte konstigt att det finns problem med övervikt här. Nog är det väl bra kanske att kalori-innehåll finns angett, men man undrar ju om det påverkar människors val, eller vad restaurangerna väljer att ha på menyn. På stället vi var på hade de en extrameny med smalare rätter. Skulle onekligen vara spännande att se en utvärdering av det! En bra sak här dock, är att man alltid kan få med sig det man inte orkar äta upp i en låda att ta med hem, väldigt ovant för oss svenskar men inget konstigt här, så till eftermiddagsfika blir det överbliven chokladchesecake!

Tack Sara för alla bilderna!

/ Sofia


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s