2-månadersjubileum!

Igår var det hela två månader sedan jag landade här, och det är ungefär lika lång tid som jag ska stanna kvar i Amerikat, sånär som på några ynka dagar. Helt sjukt hur tiden har kunnat gå så fort, och av gammal vana så vet man ju att andra halvan alltid går ännu snabbare, så rätt vad det är är jag väl hemma och firar jul!

Denna helg var smått historisk även på andra plan, första helgen på länge spenderad i Albany och inte på resande fot! I mitt senaste inlägg så prisade jag ju post tenta-känslan, men denna följs ju alltid av en period av rastlöshet och lite förvirring över att plötsligt ha en massa ledig tid att spendera. Lyckades dock ganska bra till slut, avslutade en skönt seg fredag med en hemmakväll med Becky, vinägerchips, mikrotinad guacamole och mina favoritfilmer (för de var de enda vi hade…), följt av frossande av Landet Brunsås på SVT Play. Inser återigen fördelarna med Sverige, public service-tv, efter att Becky och jag förgäves zappat igenom alla många kanaler vi har och det bästa vi hittade var tv-shop ch lågbudgetsåpor på spanska.

Min jubileumsdag var det höstfestival (Fallbany, vitsigt va, som göteborgare måste man ju småfnittra lite i alla fall!) och home coming weekend på skolan. Denna består av massa evenemang för stora och små anhöriga och studenter och återträff för en del årgångar av alumnier. Det var också home coming football game som tydligen är en stor grej här, missade dock detta (tyvärr?) då jag var upptagen med att motionera Hot Iron Yoga (med hantlar!) själv, eller egentligen mest för att jag missade tiden… På kvällen var jag dock en engagerad student och gick på The World Within Reach Speaker Series, som är ett stort evenemang en gång per termin arrangerat av studentkåren. De bjuder in en talare, och så får man komma och lyssna och bli inspirerad av dessa. Förra terminen var det Bill Clinton och nu var det Earvin Magic Johnson som talade om sin livsresa, och hur han förverkligat den amerikanska drömmen (som jag i mina sociologi-klasser lär mig bara är en bluff…). Han berättade om hur han som äldst av tio syskon blivit den förste i sin familj att gå på college, om de enkla förhållanden han växte upp under (de hade ofta bara peanut butter och ingen jelly på mackorna), hur hans pappa lärde honom en sträng arbetsmoral, sin basketkarriär och senare affärer, hur han fått företag att etablera sig i urban communitites och skapa arbetstillfällen där, och sitt arbete med college-stipendier och i hiv-communities.  Sannerligen både intressant och inspirerande, och väldigt amerikanskt, helt klart en upplevelse! Sedan spenderades kvällen först på City Beer Hall, stället som spelar bra musik, har en terass med utsikt över Albanys skyskrapa (japp, i singular!), har en mekanisk tjur och god FREE PIZZA. De gillar gratis här, och ibland kan jag undra hur mycket billigare till exempel universiteten skulle vara, om de inte mutade studenterna med så mycket gratis t-shirtar och mat för att gå på olika evenemang på campus…

Idag har jag låtit mitt hår klippas och varit på the mall och gått på bio och ätit med Rebecca som Becky och jag träffade när vi väntade på bussen en gång, fördelar finns alltså med att bussarna inte kommer när de ska, det är ibland kontaktskapande! Nu är det dock tid för mig att ta tag i skolarbetet igen, så so long!

/ Sofia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s