Ankomsten

Med huvudet fullproppat med intryck och en trötthetsmätare som gått i taket ska jag försöka få ihop ett litet inlägg! Anlände med tåget från New York till lilla Albany (som trots sin litenhet faktiskt är huvudstad i New York State), kvart över två i eftermiddags tillsammans med Sara som också är utbytesstudent från GU för en termin.

Första intrycket var hur otroligt amerikanskt det såg ut, precis som i filmerna med massa vita, smala träradhus längs gatorna och stora bilar körandes på dem. Såg dock ytterst lite av staden, då den (automatväxlade, insåg jag när chauffören skrev på ett papper och började köra samtidigt) taxin snart åkte ut på en motorväg utanför centrum. Vi checkade in i våra boenden på campus och till introduktionen för internationella studenter som ska pågå en vecka innan riktiga kursstarten. Campus är alltså fortfarande ganska lugnt, men min roomie i lägenheten har också hon hunnit komma hit, utbytesstudent från England som verkar störtskön! Middag i en av matsalarna på campus och sedan ¨lära känna¨-aktiviteter tillsammans med de andra utbytesstudenterna.

Ett av samtalsämnena under eftermiddagen har varit säkerhet, vilket är högst aktuellt här. Exempel, på vägen mellan vårt lägenhetsområde (knappt fem minuter till fots) och campus blev min roomie och jag ståendes väntandes ett litet tag på en av de många parkeringarna, varpå en stor jeep märkt ¨Security¨stannar bredvid oss, föraren vevar ner rutan och frågar om något är fel eller om vi behöver hjälp med något. Dessa säkerhetsbilar verkar patrullera runt på campus-området, och det finns även nödtelefoner med blinkade lampor med korta avstånds mellanrum på vägen mellan campus och lägenhetsområdet. Mycket ovant, kanske bra men man känner sig något övervakad. Man undrar om det är amerikansk paranoia, och rädsla från universitets sida att hamna i trubbel OM något skulle hända studenterna, eller om det faktiskt finns fog för säkerhetsåtgärderna. Den tredje utbytesstudenten från GU, som sökt boende utanför campus ett par dagar, har fått höra talas om områden i Albany som man definitivt inte bör vistas i. Något som är fascinerande är att samma gata kan vara både ¨bra¨och ¨dålig¨beroende på om man befinner sig långt uppe eller nere på den, så det är inga stora avstånd det rör sig om, men stora skillnader, så det gäller väl att se upp när man ska ut och promenera! Med svenska mått mätt känns det dock ytterst märkligt i en stad på knappt 100 000 invånare.

Nu är det dock sängdags, tidig frukost i morgon och sedan aktiviteter och information hela dagen verkar det som, och på kvällen shopping till lägenheten; lakan, täcke, kudde och dylikt. Nu somnar jag snart i tangentbordet, så godnatt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s