Filippinsk ParadisÖ

Nu är jag tillbaka i Singapore efter en mer avkopplad än uppkopplad resa, så får återberätta i etapper. Jag och min sambo gjorde en lista på alla ställen vi ville se, men den blev aaalldeles för lång, men eftersom vi inte kunde bestämma oss så valde vi att se lite av varje istället för mycket av lite. Vi började i Filippinerna, flyget gick till Kalibo där vi sedan tog en buss till Caticlan för att åka båt till ön Boracay. Allt gick smidigt och Singapore Airlines var toppen (såklart…).

White Beach.

Boracay är en typisk paradisö med vita stränder och turkosblått hav, tydligen är även White Beach rankad till den vackraste stranden i världen 2014! Inte förvånande, White Beach är den milslånga vykortstanden, fylld med restauranger, barer, pubar, klubbar, butiker etc. Boracay är inte lika exploaterat som andra sydostasiatiska turisthak, men det är på uppgång. Djungeln var skövlad på flera ställen för att ge plats åt stora hotellkomplex och lokalbefolkning berättade det för tio år sedan inte ens fanns någon stad här, men att det nu till och med fanns Starbucks på stranden. Antar att det säger något om en plats, om Starbucks hunnit dit innan du har.Restauranger och barer på stranden. 

Att Boracay inte är lika outforskat som när min sambos vän var här för 20 år sedan gör det dock inte till en mindre vacker plats. Restauranger och pubar är inte lika tacky som det kan förväntas av ett turistställe. Tvärtom, stranden är fantastik på kvällen! Sådan blandning mellan gamla och ung, par, singlar, familjer. Alla ställen har bord vid strandkanten, rislampor och fyrverkerier lyser upp sanden, vart man än går hör man livemusik, känner doften av vattenpipor och mat från olika kulturer. Tror bland annat att vi aldrig har ätit så god mexikansk mat som där.Overkligt vackra kvällar på White Beach.

Donal på Puka Beach.

Fisk- och skaldjur var också otroligt gott (så gott att jag börjat gilla att äta ris och fisk till frukost). Allt var barnsligt billigt (speciellt for en själv som bor i Singapore) vilket gjorde att man för en gång skulle inte lät priset väga in vid beslut av maträtt. Hotellet var beläget på en höjd så vi vaknade alltid av soluppgången vilket var underbart! Stor kontrast mot att vakna till ljudet av en tjutande väckarklocka i en mörk lägenhet. Hotellpersonalen fixade allt till en, och allt gick att ordna. Det enda som var ett problem var för min pojkvän att hitta ett par flip- flops i storlek 45 (i ett land där mina 159 centimeter får mig att verka reslig tillverkades visst inte den storleken). Bortsett från den stora huvudstranden hade vårt hotell en privata strand, Puka Beach, som var mycket lugnare och… privatare. Så på Boracay blev det mycket sol, bad, snorklande, massage ( många av dem), massa god mat och så klart firande av Kinesiska Nyåret! Då vi båda låg magsjuka under vårt egna nyår var det kul att få en andra chans :)

Resan fortsatte efter några dagar vidare norr ut, med en övernattning i Manila, Filippinernas huvudstad. Där hann vi sova, tvätta och plugga (lov innebar visste inte ”helt ledig”) innan vi fortsatte väster ut.

Soluppgången (och utsikten över up- and coming Boracay Resorts… :/ )

Fin final

Mottagningen/nollningen/insparken etc för VT15 är över! Hoppas ni alla haft det kalas! Kanske möttes vi rent av utan att veta om det, kanske dansade vi, kanske spillde vi öl på varandra på Finalsittningen som hände på Villa Belparc härom nyssens:

Jag och Viktor var i alla fall där!

Och Donia och Jonathan. Bäsat repliken under kvällen kom från servitören som när Jonathan frågade om det var någon förrätt svarade ”huvudrätten kommer först”. …Okeeeej.

Chockerande saker avslöjades tydligen. Trots att de hade tagit bort momentet från förra året då varje bord bjöd på en pinsam historia för att få önska en sång. Jag berättade t ex om Liftresan från Helvetet.

Och det var en fin kväll, precis så röd och mos-mysig som de här bilderna.

Wasabi med lingonsylt

Hej hopp! Long time no blog – beror på lite olika saker, t ex hostade jag och min klass insparksfest för psykare i helgen! Som final på hela vårmottagningen, mer om det i ett annat inlägg. Tystnaden beror också som vanligt på tenta och den tillvaro som det innebär; en total underkastelse av das Studium. Jag är normalt en ensamvargspluggare. Gillar att vara själv, försjunka i att läsa eller skriva och inte frestas att tjöta bort en, två, tre, sju timmar. Men när ens vänner envisas med att plugga tillsammans och dessutom äta semlor och dricka vin och ha allmän frossa under tiden, ja då är det svårt att motstå.

Så en dag kollektivpluggade jag hemma hos Alice, i hennes oas till lägenhet vid Järntorget.

August var där.

Post-tenta-stämning! Den här gången hade vi ett sjukt random och gött tentafirande. Direkt efter tentan bestämde vi oss för att göra en märklig secondhandrunda med två stopp; ett i Gamlestan på en tveksam affär och ett på Backaplan på Emmaus. Som förvisso levererade, ett stabilt tips om en letar äkta thrift shopping. Men bäst av allt var lunchen, ”stans bästa buffé”, en s k global buffé vilket innebar: husmanskost + svensk version av generellt asiatisk mat + sushi. Alltså wasabi med kokos, röd curry och lingonsylt. Jamen varför inte!!

Chinese New Year

Detta blir sista blogginlägget på ett tag då jag tjuvstartar mitt lov (ja, vi har ett faktiskt lov!) imorgon och kommer resa runt bland ställen där det inte finns internet. Det har varit en mysig helg, min sambo flög hit på Alla hjärtans Dag (och började flyga fredag den 13de, då flygbiljetterna faktiskt var billigare än vanliga fredagar!) vilket gjorde det till den mest minnesvärda dagen hittills :) Vi spenderade söndagen på Sentosa Beach, dit man antingen kan gå till genom the boardwalk, ta tåget över eller åka Cable Car, vilket vi gjorde. De flesta (alla tror jag) transportmedel på ön är sedan gratis.

Chinese New Year är på torsdag, det mesta stänger ner i Singapore då förutom China Town såklart, som jag tror kommer vara fyllt med happenings! Det är extra kul för barnen som, upp till at de är 18, går runt till släkt och vänner och får pengar i röda kuvert. Oftast är det ganska mycket pengar, som tas hand om av föräldrarna som antingen spenderar dem själva eller sparar till barnens utbildning. Själv kommer jag vara på en ö långt bort, mer om det när jag kommer tillbaka.

Till dess, Gott Nytt Kinesiskt Nyår och ännu godare kinesisk fortsättning!

Electrohelg och flygplanskänslan

Efter mycket plugg i veckan fick helgen bli extra ledig. Först var det blockparty med Alle Farben! Som jag har längtat efter någon typ av electrohousetechno- spelning efter många besök på mer kommersiella klubbar (som liknar Sverige i många avseenden). Riktigt roligt folk och en härlig känsla när Farben spelade, hoppas på mer av sådant! Vi var i China Town för att se förberedelserna inför Chinese New Year och var på Getai Electronica; lokala garageband som spelade uppe på ett stort tak bland alla skyskrapor. Det riktigt värmer när man hittar sådana pärlor. Sedan försökte vi oss på en shoppingdag på Orchard Road, shoppingmeckat nr.1. Tänk Nordstan, eller kanske NK, men ett fem gånger så stort sådant. Och sedan 30 av dem. Med alla typer av märken, både finshopping och fulshopping (vad det nu innebär får ni själva bestämma, som finöl och fulöl). För en som inte är så förtjust i shopping som aktivitet var det mestadels jobbigt, helt enkelt för mycket folk och för mycket butiker. Vi gav upp efter några timmar och det bästa köpet någon av oss gjorde var förmodligen skavsårsplåster :P

Förberedelser inför Chinese New Year.

Getai Electronica.

Vecka fem närmar sig sitt slut och plugget har accelererat i exponentiell fart. Här får man lära sig att plugga effektivt! Ofta har man en lektion och en tutorial (praktisk inlärning) i veckan som är två respektive en timma lång. Jag läser fyra moduler, schemalagda från måndag till onsdag. Inför varje vecka måste man läsa texter (ibland hela böcker) och förbereda material inför tutorials. Vissa moduler kräver mycket förarbete, andra nästan inget. I vissa moduler måste jag skriva reflekterande eller debatterande texter varje vecka, och varje modul jag läser har en sluttenta, en uppsats, ett grupparbete och en presentation. I Sverige hade jag exempelvis sju examinationer förra terminen vilket jag tyckte var mycket. Här har jag 16 (då räknar jag inte med allt som ska in varje vecka). Så arbetsbördan är definitivt mycket högre här och de singaporianer som siktar på högt betyg (vilket många gör) studerar sina 16 timmar per dag, varje dag. Många utbytesstudenter tar det lite lugnare dock, en del väljer kurser inom ämnen de redan känner till, andra har valt att ta något mer utmanande men använder sig av en mer… selektiv studiemetod. Att singaporianer (och utbytesstudenter från Kina i stor utsträckning) studerar mycket märks; överallt sitter folk och sover över sina böcker eller datorer. Vet inte om det är en effektiv studieteknik jag inte känner till eller om de bara är i stort behov av en natts sömn.

Studiecentrum vid U- town.

Lektionssalarna är både stora och små, men oavsett vad har (i alla fall mina) två PowerPoints bredvid varandra och läraren har alltid mikrofon. Ofta är både lektionssalar och studiesalar väldigt, väldigt kalla. Det är en temperaturskillnad runt 10-12 grader från utsidan, så man måste ha en tröja med sig för att inte få en förkylning. Men det är också rätt skönt att vistas i svalare salar när det är för varmt ute, det gör en inte lika slö. Dessutom är det väldigt upplyftande varje gång man går ut från en sal eftersom man träffas av en värmevägg och får samma känsla som när man går ut från ett flygplan vid början av en solsemester. Sådan härlig känsla att lämna klassrum, alltså.

Medeltiden

Igår reste jag bakåt i tiden och hade det allmänt medeltida. Allt började med att jag hade fått en lönecheck som jag skulle lösa ut på 7eleven. Har inte fått någon sån förut, så jag tänkte ”oj vad old school att gå till ett ställe och hämta ut sin lön”. Inte nog med detta. Att lösa ut en lönecheck kostar tydligen 25 kr. Det är minsann inte gratis att få betalt. Summan dras av från lönen som löses ut i KONTANTER. Jag fick flashback från när jag bodde i Buenos Aires och hämtade ut alla mina pengar i ett brunt kuvert på ett litet kontor som låg i en låt oss säga rörig del av staden. Inga konstigheter, bara fett märkligt och lite vardagsspänning när en ska ta sig hem och stoppa pengarna i madrassen.

Vidare på min medeltidsdag skulle jag gå till biblioteket på Tredje Långgatan (kolla in kolla in om ni inte gjort, finaste gatan i stada numera!) och skriva ut några papper eftersom våra lärare ville ha vårt specialarbete utskrivet och instoppat i ett A4-kuvert. Bara en sån sak. Liksom gå in på biblan, vänta på dator, logga in med lånekort, skriva ut papper, lämna biblan, komma på att man glömt skriva ut en bilaga, gå tillbaka, vänta igen, logga in med lånekort, skriva ut, gå till ICA, stå i kö för att köpa freaking A4-kuvert, gå till skolan och lämna i lärares fack. Varför skriver du inte ut på skolan frågar ni, ja don’t even get me started om att försöka köpa och behålla ett kopieringskort på Psykologen. Plus att en får skriva ut 4 s gratis om dagen på Göteborgs bibliotek, tips! Minus att det ibland är kö till datorerna då.

Finalen var när jag till sist (kl fem) satte mig på ett café för att läsa dagens 100 pdf-sidor. Datorn hade 6 % batteri och inga uttag var att finna. MEDELTIDA. Så då gick jag och satte sprätt på min kontanta lön. Fick ändå inte plats i plånboken.

I övrigt två nya upptäckter på senaste;

Psykologen har en ganska så najs terass med utsikt över Linné och Slottsskogen! Alla krångliga kopieringssystem är förlåtna!

Lakritspopcorn! Söta popcorn med lakritssmak. Del av en hel goodie bag med lakrits, från våra eminenta grupp med fadderbarn som vi bjöd hem på middag häromsistens. Tack! De fick följa med på Hagabion och filmfestivalen; det kändes Helt Rätt.

SG50

Nu har jag varit i Singapore exakt en månad. Att tiden skulle gå fort visste jag i och för sig redan (men blir ändå förvånad varje gång), så då det inte går att göra mycket åt den får jag i stället göra det bästa av den.

Medan jag firar en månad med detta härliga stadland, så firar Singapore själv 50 år. Det är så ungt i jämförelse med andra länder, och det har haft en unik och imponerande utveckling. Ekonomi, infrastruktur, politik och så vidare är en del av det absolut, men den sociala och kulturella delen imponerar mig mest. Jag tänker lära känna den lite till innan jag kan göra något vidare uttalande, men jag är redan förundrad (ja, det är det bästa ordet) över hur samhället kan vara så fredligt och samtidigt innehålla såååå många olika kulturer med helt egna värderingar och behov.

Det händer så mycket i Singapore när alla dessa kulturer firar högtider, har festivaler, håller event och så vidare. Det finns hela tiden något att se eller delta i. Förra veckan vardet Thaipusam i Little India, en festival som firar Lord Murugan, ”the universal dispensers of favours” (bland annat). Sägnen innehåller två stycken kullar som en lärljunge ska hämta från Lord Murugan, och därför bär männen i festivalen på så kallade Kavadi vilket betyder ”offrande för varje steg”. Varför? Joooo, därför att de piercar hela kroppen med ringar, pinnar och krokar. Dessa hänger man stålvajrar i som ska hålla upp en statylinkande formation runtomkring och över dem. Så där vandrar de från ett tempel till ett annat. Jag står fast vid min tro om att ingenting är lustigt eller konstigt, utan bara annorlunda (om det får en negativ klang så kanske olik är bättre?). Deras kultur är olik min. Men, det får mig inte att bli sugen på en piercing hursom. Läs mer om festivalen här.

Nej, jag har inte lyckats ta denna bild med kameran, utan från The real Singapore.