Knuff-gate

Valet är viktigt, men eftersom det är lätt att drunkna i allt mer eller mindre relevant/ välgrundat tyckande, så blir detta inget valspurtsbrandtals-inlägg. Politik är både gravt intressant och avgörande, men Tobias Boströms ärliga valaffischer var i mitt tycke det bästa under hela valrörelsen och beskriver bäst hur jag känner för partipolitik at the mo. Det är lätt hänt att samhällsförbättring plötsligt bara handlar om layout, retorik och om huruvida någon har knuffat en annan. Knuffat, seriöst? Man måste älska svenska politiker-skandaler. Knuff-gate. Men idag ska jag rösta på Linnéstadens bibliotek (vallokalen alltså, inget obskyrt lokalt Gbg-parti) och på söndag gå på valvaka där det utlovats macarons i alla politiska färger! Så som demokratin firats sen den uppfanns. Vill en läsa något om partiernas student/högskole-tänk vad gäller t ex bostadsbristen, kolla in detta!

Istället ska ni få veta tre saker om hur min post ser ut these days, varje exempel innehåller en lärdom till studenter eller andra som bygger bo/flyttar.

IMG_0825

1) Ellos. Har ni inte redan gått i fällan och köpt en matta eller gardin eller så via praktisk postorder – don’t go there. Så fort du hamnat i deras register så papperspostbombar de ditt hem tills du i desperation bläddrar igenom en katalog, köper den stilrena lyktan och 8 prydnadskuddar för att få en gratis – fraktkostnad tillkommer. Allt för att försöka få ett slut på denna omiljövänliga storm, som i princip är som när Harry Potter får sin post. Men det tar inte slut. Ellos slutar aldrig. Lärdom: vad du än gör – make sure att du kan återvinna pappermassorna.

IMG_0823

2) Djur. Det är mycket djur just nu. Djur som flyttar! Min kompis Matilda har flyttat och tre dagar i rad har jag nu fått information om detta, via flyttkorten med betalt porto hon fick när hon adressändrade, som hon nu förgyller mina dagar med. Varje dag är det lika spännande; vilket djur (som flyttar) finns i min brevlåda idag? Själv ändrade jag min folkbokföringsadress hos Skatteverket, men betalade inte för adressändring med konsekvensen att mina föräldrar får en del av min post och värre, jag fick inga flyttkort med djur på. Matilda däremot får all sin post och framförallt; bävrar. Pingviner. Myror – som flyttar! Lärdom: tänk över dina behov när du adressändrar.

IMG_0824

3) Utopier. Asså. Vilken mäklare är det som i ett studenthus delar ut reklam för visningar av centralt belägna bostadsrätter med freaking stuckatur och kakelugn? Jag har precis börjat en femårig utbildning och är inte riktigt i den fasen av mitt liv; den med vackra detaljer och generös takhöjd. Lärdom: finns ingen. Life´s a bitch.

Som nämnt tidigare, denna blogg ska inte vara en politisk plattform, men innan jag traskar till valurnan tänker jag osökt på universitetets egna värdeord; mångfald och öppenhet – ett universitet för alla. Miljöcertifikat på det. Say no more.

Publicerat i Allmänt, Annika, Tips | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Back in school

Hej alla goa glada hoppfulla förhoppningsvis inte bostadslösa nya studenter!!!! Varmt välkomna till Göteborgs universitet säger jag å, tja, mest mina egna vägnar faktiskt. Själv började jag min andra termin på psykologprogrammet måndag 8.15 med kursen Vetenskapsteori. Alltså forskning om forskning och en statistikbok jag inte ens vågat bläddra i. För att fira allt detta upphetsande åt vi bakelser på finporslin.

bild3

KUL att ni valt GU, ni kommer älska staden, människorna och så småningom även vädret. Det är sant, jag har faktiskt börjat älska regn sen jag flyttade hit. Framför oss ligger en termin av mer eller mindre spännande matlådor, så intressanta kurser att man önskar att de aldrig skulle ta slut, kursutvärderingar, death by powerpoint, life by coffee, och öl på Andra Lång. Det kommer bli strålande. Hoppas vi ses <3

ps. Om du mot förmodan inte kollat in det feta välkomstprogrammet, please do. Som Gbg-fetischist kan jag bara säga; det är bra skit. 

Publicerat i Allmänt, Annika, Nöjesliv, Pluggandet, Studentlivet | Märkt , , , , , , | 2 kommentarer

Du ska inte tro det blir sommar innan Håkan spelat magiskt på Ullevi

Juni och Göteborg sjuder av sommarkänslor och fler sköna jippon än man hinner klicka attend på. T ex Picknickfestivalen, festival för mångfald och gemenskap som hände i förra veckan! Jag var inte en av de modiga som trotsade skyfallen, men tänker att har de kört i nio år kommer det säkert ett tionde och då ska jag minsann sitta på filt för mångfald.

Men jag var i alla fall på Ullevi. Den legendariska, monumentala junikvällen när Håkan stod på scen och vi 10 m därifrån. Finns kanske inget bättre sätt att avsluta en Göteborgstermin och inleda en sommar. Du ska inte tro det bli sommar innan Håkan spelat magiskt på Ullevi liksom.

IMG_0452

Vi började med kö. Här jag och två andra ökenkvinnor som försökte att inte bli för uttorkade eller kissnödiga eller hungriga eller mätta.

IMG_0453

Jag och Matilda försökte säga allt i Håkan-texter. Mest relevanta låttiteln i kö-sammanhang; Dom kommer kliva på dig igen. 

 

IMG_0465

!! En fattade ändå inte hur mycket folk det varit förrän när vi gick ut ur ett folktomt Ullevi och ett oändligt hav av skräp.

IMG_0473

Minnesvärt: Egentligen allt, men särskilt Gullbergs kaj, Känn ingen sorg med konfetti och Du är snart där med fyrverkerier. Och efter en fet konsert, med gästartister och flera omgångar gästartister så slutar allt med Håkan, en gitarr och sista strofen i Bara dårar rusar in; ”ibland är en dröm det finaste man har.” Att det kan bli tyst med typ 70 000 pers i publiken.

IMG_0471

Apropå det och Carl-Einar Häckners uppvärmning av publiken – att det kan bli AWKWARD på en arena med 70 000 pers. Inte illa.

Och med det tar Studentbloggen sommaruppehåll. Gymnasieeleverna har spillt på sina vita mössor, ramlat av från flaken och jag hoppas vi får se några av er på GU till hösten! I sommar hittar ni mig i kanalen och i hamnen och vid Kungsportsplatsen, jobbandes på Paddan och på kvällarna på Saltholmen, Andra Lång och på väg hem genom Haga, lycklig över att vara i Götet och framåtseendes mot en svinbra höst. Puss och kram!!!

Publicerat i Allmänt, Annika, Göteborg som stad, Kulturliv, Nöjesliv | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Upprätthållare eller mönsterbrytare

West Pride pågår för fullt i Götet, mellan 28 maj och 1 juni! Göteborgs universitet är med såklart och i skrivande stund så pågår ett seminarium tillsammans med Chalmers om HBTQ – och likabehandlingsfrågor, på Artisten. Själv är jag tyvärr inte på plats i staden, men jag tror att det är strålande stämning och det verkar som att hela Gbg laddar för regnbågsparaden på söndag!! Där GU också är med och paraderar sitt signum; öppenhet, mångfald och diskussionslusta – ett universitet för alla. Min uppfattning är att Göteborgs universitet verkligen sticker ut på det här sättet, genom att vara extra genusmedvetna och normkritiska. GU står ju ändå för GenUs. Nej, men ändå.

På senaste tiden har det stormat en del kring jämställdhetsfrågor och vad som är rätt sorts feminism. Eller egentligen de senaste åren, särskild efter näthatsdebatten och Fittstim-debatten och F!s plats i politiken. Det har pratats om smala åsiktskorridorer och uppstått meta-debatter, alltså debatten om debatten om debatten som Nöjesguiden uttryckte det. Oavsett var man står i dessa frågor så tror jag många kan enas om den gamla klyschan att alla har rätt att vara sig själva. Tänker att Pride-paraden delvis handlar om den rättigheten och det kan låta enkelt, men är ganska komplicerat. Det är en av mina hjärtegrunder inom feminism och jämställdhet; hur ojämställda och normativa strukturer hindrar oss från att vara oss själva och nå vår fulla potential. Hur vi redan från start som lyhörda barn med alla känslospröt ute uppfattar förväntningarna som finns på oss och hur mycket handlingsutrymme vi har inom ramarna för vår etnicitet, klass, könstillhörighet.

En del av de jag känner som inte vill kalla sig för feminister menar att för att uppnå jämställdhet så måste männen vara med på tåget. Såklart, och personligen tycker jag inte begreppet feminism går emot den förutsättningen, men jag har saknat debatten om mansrollen och på vilket sätt män liksom kvinnor är offer för de strukturer som håller oss tillbaka. Det går inte riktigt att jämföra med det historiska och systematiska kvinnoförtrycket och kanske är detta som att verka för vitas rättigheter i västvärlden, men ändå – min poäng är att alla har att tjäna på ökad jämställdhet. T ex uppmuntras män inte lika mycket som kvinnor att vara relationella, sociala och visa omsorg för andra. Det kan i sin tur innebära att många män blir väldigt ensamma efter en skilsmässa eller om de lever som singlar. Därför håller jag inte med Anna-Maria Corazza Bildt när hon klagar på att vänsterfeminismen gör kvinnan till ett offer för en patriarkal struktur.  Männen är också offer för en patriarkal struktur. Vi är alla både offer och upprätthållare eller mönsterbrytare. Nämnas bör väl att dessa tankar ingår i feminismen som ideologi, därför kan man ställa frågan; behövs M! – maskulint initiativ?

Så, två boktips i all enkelhet, två antologier med snygg layout;

IMG_0157

Kanske framgår att det är fokus på våld i denna mycket välskrivna textsamling.

IMG_0247

I den här har jag faktiskt inte läst mer än första texten, men verkar mycket lovande.

Happy Pride <3

Publicerat i Allmänt, Annika, Kulturliv | Märkt , , , , , | 2 kommentarer

Missbruk eller mognad

Plockar upp tråden där jag lämnade den senast; prokrastinering. Jag har faktiskt sommarlov från plugget nu för igår beslöt jag att resta en uppsatsinlämning med redovisning till nästa termin. Efter att ha skrivit inlägget om söndertopsade öron och ångestgosigt uppskjutande. Men det är skillnad på att skjuta upp och att skjuta upp tycker jag.

Att ta tag i och få saker gjorda är att ta ansvar. Man kan bli uppskjuts-missbrukare; låter allt bero, känner först tillfredsställelse och sen dåligt samvete och plötsligt kan man inte betala sina räkningar. Typ. Men att lämna något till senare kan också vara att ta ansvar för situationen och hur man mår. Tidigare har jag kört på och tyckt att det varit viktigt att klara allt bara för att. Men nu tänker jag att det finns inget egenvärde i att vara perfekt. Däremot finns det ett egenvärde i att njuta av det man gör, i detta fall ett fördjupningsarbete om hur facebook påverkar ungas identitetsskapande. Finns då möjlighet att styra om omständigheterna så att man kan behålla hälsan och njuta, varför inte? Och förhoppningsvis lär man sig mer och mer vilka uppskjutningar som hjälper och vilka som stjälper. 

Mitt användbara idealiserande tänkande hjälper mig att inte se alltför realistiskt på saker, alltså att lämna in uppsatsen efter jul istället; ser framför mig hur jag i sommar, förutom att jobba heltid, sitter ute på någon klippa i Göteborgs skärgård, läser superspännande psykologisk forskning om sociala medier och identitetsprocesser, tar ett dopp, skriver ner mina egna tankar som blir en briljant akademisk diskussion. Perfekt och lagom med en kopp te bredvid mig pysslar jag sedan under hösten fram, förutom att plugga heltid, den mest genomarbetade uppsats någon någonsin har läst, fram till julen då jag trots dubbla redovisningar den 2 januari firar en harmonisk och själsligt värmande jul.

Efter att ha hört det här oerhört rimliga scenariot kan ni ju själva välja om ni vill ha time managment-råd från mig i framtiden.

Nu skulle jag och min vän Matilda ätit den här supergoda maten, men det är tydligen gluten i quornfärs så icke. Men i alla fall, dagens tips, OBS GOTT;

IMG_0323

Tandoori tacos! 

IMG_0398

Sen kaffe på maten såklart.

ps. cred till alla studievägledare som hjälper och inte stjälper vilsna studenter.

Publicerat i Allmänt, Annika, Pluggandet, Studentlivet | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Veckans bästa

Det finns en scen i tv-serien Girls som ofta poppar upp i mitt huvud. Det är när huvudkaraktären Hannah har fått reda på att hon måste skriva en bok på en dag, för att inte bli stämd av förlaget. Ett bok-deal hon varit superlycklig över, men inte kommit igång med så att säga. Hon har snarare gått runt med mild prestationsångest och skjutit på projektet. Men den här dagen går det bokstavligt talat inte att skjuta upp längre och det som var drömmen har plötsligt blivit en omöjlig uppgift. Så vad gör hon? Hon klär inte på sig. Hon sitter på golvet och äter glass. Hon gömmer sig under täcket. Hon klipper en skum lugg på sig själv. Hon topsar sina öron tills trumhinnan spricker.

Detta tillstånd där man pendlar mellan panik och förnekelse och jag har aldrig sett en beskrivning bättre än den här scenen. Det är det här med att skjuta upp saker. Ibland gör jag det gärna, ibland inte. Jag gör det av många olika skäl; lathet och bekvämlighet, vetskapen om att det här kan jag göra lika bra på kortare tid när det passar mig bättre eller prestationsångest. Alltså att jag inte vill sätta igång och konfronteras med känslan av att det kanske inte kommer bli så bra som jag egentligen vill. När jag gjort det natten innan deadline kan jag alltid känna att jag gjorde det bästa av situationen.

Lösningen på det här problemet to be continued, men här kommer dagens tips för alla prokrastinerare. En annan effektiv strategi är att kolla på den här Girls-scenen om och om igen och bygga upp en superstark ovilja att hamna i det state of mind där man är tvungen att topsa sönder sina öron!!!

Vidare vill jag dela med er veckans so far bästa historia;

IMG_0399

En liten, liten visp! Ni förstår nog inte hur liten den är…

IMG_0405

Så jag ställde den bredvid ett lyspsyl för att visa. Den här vispen fick min kompis Matilda av en man som satt bredvid henne på tåget. Finns det något bättre än 1) oproportionerliga storlekar på saker, som t ex en jättestor hatt eller en pytteliten visp? 2) totalt random tågmöten och människor med yrkesdrömmar som att ”också bygga en jättestor visp”?

Publicerat i Allmänt, Annika, Pluggandet, Studentlivet | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Korvströssel

Ibland säger bilder mycket mycket mer om att efter vinter blir det vår, efter regn kommer faktiskt massor av solsken och efter navelskådande dagar då man stressar utan att hinna något alls kommer dagar då man glömmer bort tiden för man sitter och dricker öl i solen med klassvänner;

IMG_0355

IMG_0357

IMG_0360

IMG_0361

IMG_0366

IMG_0369

IMG_0373

IMG_0378

IMG_0379

När man inte tänkt att man ska stanna särskilt länge blir det ändå att man köper en pizza med skumt korv och-halloumiströssel.

Publicerat i Allmänt, Annika, Nöjesliv, Studentlivet, Uteliv | Märkt , , , , | Lämna en kommentar