Årstidscykelpsykologi

Glad post-påsk! Ingen kan sluta prata om det fina vädret, inte heller jag. Hörni, vilket fantastiskt väder. Med risk för att låta som en nedlåtande utlandssvensk – jag tycker hela den svenska årstidscykel-psykologin är gullig och så himla fin. Vi vet att det blir väldigt mörkt och sen väldigt ljust, att löven faller av och att träden slår ut igen. Vi har varit med om det många gånger, ändå är det liksom alltid ett topic; att det har blivit så grönt eller grått eller vitt och jag tror inte bara att det är klassiskt kallprat. Hela vårt mentala tillstånd förändras radikalt, från associalt beteende som att inte svara på tilltal till Mallorca-öppenhet på uteserveringar.

Jag själv är extremt årstidsbunden och kan t ex inte lyssna på viss musik på fel delar av året – Bo Kaspers är t ex vårmusik, Coldplay mars-musik, Miike Snow januari. Men eftersom jag detta år hade sommar hela hösten och vintern i Argentina så är jag helt årstids-jetlaggad och här kommer en dryg kommentar; jag är inte i fas med resten av det bleka, mörkögda folket som kommer krypande ut ur sina vinteriden med stickade kläder i trasor, som sträcker sina magra händer mot solen och kippar efter andan. Som frihetskämpen Orvar i Bröderna Lejonhjärta om ni sett. Eller kor på vårutsläpp. Det är mycket roligare så. Man kan lätt tro att svenskarna är ett känslomässigt avtrubbat folk, men vi är egentligen säsongsstyrt bipolära.

IMG_0280

Det här var årets påskdag i Uppsala, beach till kl 18 då jag cyklade hem barfota. Jämför med 2013. 

Publicerat i Allmänt, Annika | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Under huden

Kanske någon har funderat på att söka till psykologprogrammet på GU i höst! Höstterminen 2013 funderade typ 4000 på det, ca 1000 i första hand, så kanske också denna höst. Och det är en najs utbildning, svinigt intressant nästan hela tiden. Någon har sagt att psykologin studerar det som är självklart och så kan det vara – på så sätt att det självklara finns på ytan och psykologin går på djupet. Vi hade t ex en föreläsning om utvecklingspsykologiskt perspektiv på migration och flyktingskap där föreläsaren knöt ihop en utläggning; ”har man det väldigt dåligt är det helt enkelt inte så bra.” Det kan väl de flesta skriva under på, men det finns så mycket mer; t ex att det ofta är flykten och asylsökandeprocessen som i högre utsträckning leder till posttraumatiskt stresssyndrom, än det som tvingade någon att fly från första början.

En annan såndär självklar sak är att vi ofta upplever snygga människor som mer attraktiva. Well duh. Men faktiskt också som mer socialt kompetenta. Något som kan bero på att de som alltid bemötts positivt utifrån sitt utseende får många fler möjligheter att träna sin sociala kompetens. Deppigt.

Psykologprogrammen i Sverige skiljer sig såklart lite åt; Göteborg är t ex ganska brett kliniskt inriktat med mycket praktik. Umeå är lite mer inne på idrottspsykologi och KI på forskning. Något jag gillar med GU är dels att man inte måste välja behandlingsform, alltså kognitiv beteendeterapi eller psykodynamisk terapi, utan man specialiserar sig efter utbildningen. Dels att de fortfarande satsar på mycket egenterapi för studenterna, i utbildningssyfte. I övrigt vad gäller psykologyrket i Sverige är min uppfattning att det inte spelar så stor roll för karriären vilket universitet man gått på, superbra om man kommer in i en stad men inte i en annan. Annars kan man välja efter vilken stad man helst vill bo i och vilken jag hejar på står väl ganska klart vid det här laget. Men eftersom jag är rookie på området återkommer jag om detta efter PS14, psykologstudenternas kongress i Örebro i maj!

Det speciella med att plugga psykologi är att man inte riktigt kan lämna sig själv och sitt eget hemma, till skillnad från om man läser t ex ekonomi eller historia. Man relaterar alltid mer eller mindre till sig själv och de man känner, ibland för att bättre förstå en teori, ibland för att man blir berörd. Det är en utbildning som går under huden och det är på gott och ont, men absolut mest gott.

Om jag inte läste psykologi, skulle jag läsa Europaprogrammet, mänskliga rättigheter, globala utvecklingsstudier eller statsvetenskap. Älska humaniora. Det finns så många intressanta kurser, men om man flyttar till en ny stad och inte känner så många kan det ibland vara lättare att börja ett program, ofta mer uppstyrda välkomstgrejer och många är inställda på att man ska hänga ett par år. Självklart är det inte därför man ska välja ett treårigt kandidatprogram, men om man står och velar kan det vara något att tänka på.

DSC_7721

En pepp-bild till alla er som väljer idag. Mina bordskaniner. Lycka till!!

Publicerat i Allmänt, Annika, Pluggandet | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Studentikos hypnos

På ett tidigare inlägg fick jag en kommentar med frågor kring studentlivet i Göteborg och eftersom dagen D den 15 april står för dörren tänker jag det är på plats med lite hissar och dissar kring att plugga i Göteborg! Med risk för att låta som en överbetald kliché-coach; det är dags att vända beslutsångest till MÖJLIGHETER!

Jag valde att plugga i Göteborg för att det finns många studenter och ett studentliv, men också så mycket mer utanför plugg-bubblan. En storstad med fett utbud och många olika typer av människor och möjligheter. Jag tror att det är fler än jag som tänker så och jag vill i alla fall tro att det gör Göteborg till en mer kreativ stad – man lockas hit av mångsidigheten.

Det beror såklart också på vad och var man pluggar; Chalmers och läkarprogrammet på Sahlgrenska tenderar t ex att vara mer likt Uppsala och Lund vad gäller studentikos hypnos. Jag kommer själv från Uppsala, har pluggat där ett år, också härligt. Så det beror helt på vad man letar efter! En del uttrycker att de gillade det intensiva studentlivet i t ex Lund i typ ett år; sen pallade man inte mer. Andra älskar det fullt ut i fem år.

Det avgörande för ens studenttid tror jag ändå är de vänner man får och min erfarenhet är att det på varje program eller kurs finns folk som vill hänga och som man trivs med och på den vägen är det mesta. Det finns events för studenter som typ kåren eller en särskild fakultet anordnar och många mindre fester, typ insparksfesten våra faddrar fixade för oss som var öppen för alla efter en viss tid. Det finns inga renodlade studentklubbar, men det finns bra klubbar med många studenter och pub med sällskapsspel!

Mitt generella tips är att testa, njuta och våga ändra sig om man inser att man vill något annat. På senare år har många jag känner verkligen strömmat till Göteborg, några bara för att testa hur det är. Till sist en brasklapp; jag har ändå bara pluggat här i några månader, mycket återstår att upptäcka! DET är grejen med större studentstad vs mindre.

IMG_0249

En svintidig morgon i hamnen. Min helg har bestått av 100% Paddan – Gbgs sightseeing-båt no 1 där jag ska jobba som guide i sommar. Blev om möjligt än mer pepp på staden. Så om ni kommer förbi i sommar och rekar framtidsstad – hoppas vi ses på båten!

ps. ber om ursäkt för världens sämsta layout i det här inlägget, wordpress lyder mig überhaupt nicht.

 

Publicerat i Allmänt, Annika, Göteborg som stad, Nöjesliv, Studentlivet | Märkt , , , , , | 2 kommentarer

Ajöss After Work

I skrivande stund återhämtar jag mig från den ekonomiska chocken jag fick nyss när Radiotjänst ringde och ville att jag skulle betala tv-avgift. 519 kr/kvartal. Det är typ det ORIMLIGASTE jag hört. Jag stöder ju gärna public service och så, men för det priset hade jag kunnat köpa alla serier som SVT visar fem år efter alla andra. De undrade om jag kände till de nya reglerna kring tv-avgift, att man måste betala om man har en dator med internet. Faktum är att jag och några kursare:

IMG_0240

IMG_0242

pratade om detta igår och om att kontrollanterna inte får komma in i lägenheten och se om man verkligen har en dator. Synd att jag är så extremt hederlig / dålig på att ljuga. Men jag står bara inte ut med så dåliga lögner;

”Har du en dator med internet hemma?”

”Nej.”

Ungefär som:

”Jag ser att du bor i en lägenhet i centrala Göteborg, har du rinnande vatten?”

”Nej.”

”Elektricitet?”

”Nepp.”

Frågan är vilken lyx jag ska dra in på nu när jag ska börja betala för en tjänst jag inte använder. Müsli. Chokladbit till kaffet. Kaffe. After Work på Kings Head, Andra Lång, ett populärt vattenhål för studenter, se ovan, tips. Ajöss med det.

Publicerat i Allmänt, Annika, Studentekonomi | Märkt , , , | 2 kommentarer

Fun facts

Sitter och dreglar över kurserna i GUs kurskatalog för HT14; ”Utvecklingens politik; demokrati, makt och konflikt”, ”Fotografi, gestaltning och den kreativa processen” och ”Från lokala naturresurser till global konsumtion”… Träffade en kille som pluggar psykologprogrammet och juristprogrammet parallellt. Vet inte om det är något att rekommendera psykisk hälsa-wise, men man slipper i alla fall välja mellan ”grymt intressant” och ”också sjukt spännande”.

Tips såhär i söndagsångest-timmen, söka-till-högskola-tider och allmänbildningstips i största allmänhet; En akademisk kvart - små miniföreläsningar från Göteborgs universitet! Är det inte härligt med kunskap i lagom bitar?! Kanske kan de ge magkänsla för vad man skulle vilja veta mer om.

Fun fact; hälsade på en vän i England förra veckan och fick frågan om varför Göteborg kallas för lilla London. Som vanligt inbillade jag mig att jag kunde svaret och drog till med att det är för att Göteborg liksom London är en hamnstad med arbetarklass-anor, tegelhus och crappy väder. Men det är tydligen för att a load of engelsmän industrialiserade Göteborg på 1800-talet. What do you know.

Allvarligt talat har inte Göteborg crappigare väder än någon annan svensk stad. Och jag blev typ förförd av Englandsdimman över Jane Austen-landskapet kring Sheffield. Bilderna nedan kanske inte visar just det, men de sätter ändå stämningen.

IMG_0174

IMG_0175

IMG_0190

Publicerat i Allmänt, Annika, Göteborg som stad, Pluggandet | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Meta-utvärdering

Något supercentralt inom svensk högskola är Utvärdering. Varje delkurs ska utvärderas skriftligt och muntligt, genom skalor, kommentarer och random feedback. Skitbra. Studentinflytande. Utveckling. I måndags avslutade vår klass en delkurs om utveckling i tidig barndom och hade såklart en utvärdering. I och med den upptäckte jag hur osvensk jag är i mitt tänk kring högskoleutbildning. Den muntliga utvärderingen kretsade mycket kring hur kursen Kändes för oss. Om böckerna hade varit jobbiga att läsa och om det varit ett behagligt tempo. Min spontana tanke var att det är väl studenterna som ska anpassa sig till utbildningen som krävs för att bli en kompetent psykolog och inte tvärtom? Kanske är det elitistiskt, men jag efterfrågar i så fall snarare synpunkter kring föreläsningsinnehåll, vilka perspektiv som genomsyrar litteraturen eller om det var något som verkligen saknades. Det kan bero på mitt förflutna inom dansvärlden, t ex på en skola i Tyskland där man inte riktigt såg till den här typen av efterfrågade åsikter. Där handlade det mer om disciplin, anpassning och ännu mer disciplin. Och det finns en del av mig som gillar det skarpt – man vet vad man får för sitt studielån.

Jag får ibland intrycket att lärare ändrar kurser utifrån feedback och att de sedan får motsatt respons nästa år. Om en klass sagt att en kurs varit för mycket läsa så säger nästa års studenter att de saknade en del kurslitteratur. Jag tycker absolut att man ska försöka hitta en balans med en rimlig arbetsbörda där så många som möjligt blir nöjda och att studenterna ska ha inflytande över sin utbildning, men i det här fallet kom diskussionen inte att handla något om kvaliteten eller innehållet i kursen, utan typ om hur vi och vår fritid hade påverkats.

Jag fyllde för övrigt i en utvärdering av min volontärtid i Buenos Aires i höstas, och sista frågan löd såhär: ”Hur upplevde du den här utvärderingen?”. Meta-utvärdering. Mums.

Publicerat i Allmänt, Annika, Pluggandet | Märkt , , | Lämna en kommentar

Normer i vardagen

Ni vet såna som mestadels stuckit ut, varit ”konstiga” och haft saker för sig… Människor uppfattas som osäkra, klantiga och oseriösa. Det är slutsatser jag dragit efter forskning light och några föreläsningar på Göteborgs universitet. Att forska om sig själv är jätteintressant. Man tvingar folk att svara på saker oavsett om det är dumma saker de svarar. Man gör klart för dem innan att sanningen är viktig att framhålla, inte i enkät kanske, men muntligt. Visst låter detta lite autistiskt? Vad nu ”autistiskt” betyder om man inte benämner det i egenskap av en diagnostiserad form av psykisk åkomma. Men att forska om sig själv är inte det minsta ”autistiskt.” Det må vara ovanligt, skumt och normativt avvikande. Men det skiter väl jag i. Jag skiter jättemycket i normer vill jag hävda. Samtidigt vet jag av annan vetenskaplig forskning (Wickman 1926) att jag är jättebegränsad av just normer enbart för att man haft en förälder som kanske vägrat en sexuell undervisning. Eller…

Om en katt jamar på bussen, rubbar det hela automatiseringen av vardagen för alla ombord.  Trots att vi med förnuftet kan räkna ut att det förmodligen är en katt som skall åka till veterinären. Men ändå skapar detta ett myller bland ombordstigna resenärer. Man kan ta det ännu längre. Vad är det som säger att katten skall till veterinären – egentligen? Det kanske är en stulen katt som skall till Högsbo och bli avrättad.  Det kanske är en kattplågare som sitter där, RING POLISEN (!)? Eller så skall katten bara hem till sin ägares mamma. Till sin människomormor och tugga på hennes fikusträd. Vi har inte den blekaste vart katten ska någonstans, hur den mår eller någonting annat heller för den delen. Vi bara antar hela tiden.

Tänk på det ibland. Hur vår vardag kantas av egentligt rätt dåliga slutsatser eftersom vi automatiserat tar saker för givet och nöjer oss med detta. Vi har faktiskt ingen aning om det mesta. Därför är det så viktigt med kött på benen.

Som Platon en gång i tiden hävdade…

Publicerat i Annika | Lämna en kommentar