Du ska inte tro det blir sommar innan Håkan spelat magiskt på Ullevi

Juni och Göteborg sjuder av sommarkänslor och fler sköna jippon än man hinner klicka attend på. T ex Picknickfestivalen, festival för mångfald och gemenskap som hände i förra veckan! Jag var inte en av de modiga som trotsade skyfallen, men tänker att har de kört i nio år kommer det säkert ett tionde och då ska jag minsann sitta på filt för mångfald.

Men jag var i alla fall på Ullevi. Den legendariska, monumentala junikvällen när Håkan stod på scen och vi 10 m därifrån. Finns kanske inget bättre sätt att avsluta en Göteborgstermin och inleda en sommar. Du ska inte tro det bli sommar innan Håkan spelat magiskt på Ullevi liksom.

IMG_0452

Vi började med kö. Här jag och två andra ökenkvinnor som försökte att inte bli för uttorkade eller kissnödiga eller hungriga eller mätta.

IMG_0453

Jag och Matilda försökte säga allt i Håkan-texter. Mest relevanta låttiteln i kö-sammanhang; Dom kommer kliva på dig igen. 

 

IMG_0465

!! En fattade ändå inte hur mycket folk det varit förrän när vi gick ut ur ett folktomt Ullevi och ett oändligt hav av skräp.

IMG_0473

Minnesvärt: Egentligen allt, men särskilt Gullbergs kaj, Känn ingen sorg med konfetti och Du är snart där med fyrverkerier. Och efter en fet konsert, med gästartister och flera omgångar gästartister så slutar allt med Håkan, en gitarr och sista strofen i Bara dårar rusar in; ”ibland är en dröm det finaste man har.” Att det kan bli tyst med typ 70 000 pers i publiken.

IMG_0471

Apropå det och Carl-Einar Häckners uppvärmning av publiken – att det kan bli AWKWARD på en arena med 70 000 pers. Inte illa.

Och med det tar Studentbloggen sommaruppehåll. Gymnasieeleverna har spillt på sina vita mössor, ramlat av från flaken och jag hoppas vi får se några av er på GU till hösten! I sommar hittar ni mig i kanalen och i hamnen och vid Kungsportsplatsen, jobbandes på Paddan och på kvällarna på Saltholmen, Andra Lång och på väg hem genom Haga, lycklig över att vara i Götet och framåtseendes mot en svinbra höst. Puss och kram!!!

Publicerat i Allmänt, Annika, Göteborg som stad, Kulturliv, Nöjesliv | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Upprätthållare eller mönsterbrytare

West Pride pågår för fullt i Götet, mellan 28 maj och 1 juni! Göteborgs universitet är med såklart och i skrivande stund så pågår ett seminarium tillsammans med Chalmers om HBTQ – och likabehandlingsfrågor, på Artisten. Själv är jag tyvärr inte på plats i staden, men jag tror att det är strålande stämning och det verkar som att hela Gbg laddar för regnbågsparaden på söndag!! Där GU också är med och paraderar sitt signum; öppenhet, mångfald och diskussionslusta – ett universitet för alla. Min uppfattning är att Göteborgs universitet verkligen sticker ut på det här sättet, genom att vara extra genusmedvetna och normkritiska. GU står ju ändå för GenUs. Nej, men ändå.

På senaste tiden har det stormat en del kring jämställdhetsfrågor och vad som är rätt sorts feminism. Eller egentligen de senaste åren, särskild efter näthatsdebatten och Fittstim-debatten och F!s plats i politiken. Det har pratats om smala åsiktskorridorer och uppstått meta-debatter, alltså debatten om debatten om debatten som Nöjesguiden uttryckte det. Oavsett var man står i dessa frågor så tror jag många kan enas om den gamla klyschan att alla har rätt att vara sig själva. Tänker att Pride-paraden delvis handlar om den rättigheten och det kan låta enkelt, men är ganska komplicerat. Det är en av mina hjärtegrunder inom feminism och jämställdhet; hur ojämställda och normativa strukturer hindrar oss från att vara oss själva och nå vår fulla potential. Hur vi redan från start som lyhörda barn med alla känslospröt ute uppfattar förväntningarna som finns på oss och hur mycket handlingsutrymme vi har inom ramarna för vår etnicitet, klass, könstillhörighet.

En del av de jag känner som inte vill kalla sig för feminister menar att för att uppnå jämställdhet så måste männen vara med på tåget. Såklart, och personligen tycker jag inte begreppet feminism går emot den förutsättningen, men jag har saknat debatten om mansrollen och på vilket sätt män liksom kvinnor är offer för de strukturer som håller oss tillbaka. Det går inte riktigt att jämföra med det historiska och systematiska kvinnoförtrycket och kanske är detta som att verka för vitas rättigheter i västvärlden, men ändå – min poäng är att alla har att tjäna på ökad jämställdhet. T ex uppmuntras män inte lika mycket som kvinnor att vara relationella, sociala och visa omsorg för andra. Det kan i sin tur innebära att många män blir väldigt ensamma efter en skilsmässa eller om de lever som singlar. Därför håller jag inte med Anna-Maria Corazza Bildt när hon klagar på att vänsterfeminismen gör kvinnan till ett offer för en patriarkal struktur.  Männen är också offer för en patriarkal struktur. Vi är alla både offer och upprätthållare eller mönsterbrytare. Nämnas bör väl att dessa tankar ingår i feminismen som ideologi, därför kan man ställa frågan; behövs M! – maskulint initiativ?

Så, två boktips i all enkelhet, två antologier med snygg layout;

IMG_0157

Kanske framgår att det är fokus på våld i denna mycket välskrivna textsamling.

IMG_0247

I den här har jag faktiskt inte läst mer än första texten, men verkar mycket lovande.

Happy Pride <3

Publicerat i Allmänt, Annika, Kulturliv | Märkt , , , , , | 2 kommentarer

Missbruk eller mognad

Plockar upp tråden där jag lämnade den senast; prokrastinering. Jag har faktiskt sommarlov från plugget nu för igår beslöt jag att resta en uppsatsinlämning med redovisning till nästa termin. Efter att ha skrivit inlägget om söndertopsade öron och ångestgosigt uppskjutande. Men det är skillnad på att skjuta upp och att skjuta upp tycker jag.

Att ta tag i och få saker gjorda är att ta ansvar. Man kan bli uppskjuts-missbrukare; låter allt bero, känner först tillfredsställelse och sen dåligt samvete och plötsligt kan man inte betala sina räkningar. Typ. Men att lämna något till senare kan också vara att ta ansvar för situationen och hur man mår. Tidigare har jag kört på och tyckt att det varit viktigt att klara allt bara för att. Men nu tänker jag att det finns inget egenvärde i att vara perfekt. Däremot finns det ett egenvärde i att njuta av det man gör, i detta fall ett fördjupningsarbete om hur facebook påverkar ungas identitetsskapande. Finns då möjlighet att styra om omständigheterna så att man kan behålla hälsan och njuta, varför inte? Och förhoppningsvis lär man sig mer och mer vilka uppskjutningar som hjälper och vilka som stjälper. 

Mitt användbara idealiserande tänkande hjälper mig att inte se alltför realistiskt på saker, alltså att lämna in uppsatsen efter jul istället; ser framför mig hur jag i sommar, förutom att jobba heltid, sitter ute på någon klippa i Göteborgs skärgård, läser superspännande psykologisk forskning om sociala medier och identitetsprocesser, tar ett dopp, skriver ner mina egna tankar som blir en briljant akademisk diskussion. Perfekt och lagom med en kopp te bredvid mig pysslar jag sedan under hösten fram, förutom att plugga heltid, den mest genomarbetade uppsats någon någonsin har läst, fram till julen då jag trots dubbla redovisningar den 2 januari firar en harmonisk och själsligt värmande jul.

Efter att ha hört det här oerhört rimliga scenariot kan ni ju själva välja om ni vill ha time managment-råd från mig i framtiden.

Nu skulle jag och min vän Matilda ätit den här supergoda maten, men det är tydligen gluten i quornfärs så icke. Men i alla fall, dagens tips, OBS GOTT;

IMG_0323

Tandoori tacos! 

IMG_0398

Sen kaffe på maten såklart.

ps. cred till alla studievägledare som hjälper och inte stjälper vilsna studenter.

Publicerat i Allmänt, Annika, Pluggandet, Studentlivet | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Veckans bästa

Det finns en scen i tv-serien Girls som ofta poppar upp i mitt huvud. Det är när huvudkaraktären Hannah har fått reda på att hon måste skriva en bok på en dag, för att inte bli stämd av förlaget. Ett bok-deal hon varit superlycklig över, men inte kommit igång med så att säga. Hon har snarare gått runt med mild prestationsångest och skjutit på projektet. Men den här dagen går det bokstavligt talat inte att skjuta upp längre och det som var drömmen har plötsligt blivit en omöjlig uppgift. Så vad gör hon? Hon klär inte på sig. Hon sitter på golvet och äter glass. Hon gömmer sig under täcket. Hon klipper en skum lugg på sig själv. Hon topsar sina öron tills trumhinnan spricker.

Detta tillstånd där man pendlar mellan panik och förnekelse och jag har aldrig sett en beskrivning bättre än den här scenen. Det är det här med att skjuta upp saker. Ibland gör jag det gärna, ibland inte. Jag gör det av många olika skäl; lathet och bekvämlighet, vetskapen om att det här kan jag göra lika bra på kortare tid när det passar mig bättre eller prestationsångest. Alltså att jag inte vill sätta igång och konfronteras med känslan av att det kanske inte kommer bli så bra som jag egentligen vill. När jag gjort det natten innan deadline kan jag alltid känna att jag gjorde det bästa av situationen.

Lösningen på det här problemet to be continued, men här kommer dagens tips för alla prokrastinerare. En annan effektiv strategi är att kolla på den här Girls-scenen om och om igen och bygga upp en superstark ovilja att hamna i det state of mind där man är tvungen att topsa sönder sina öron!!!

Vidare vill jag dela med er veckans so far bästa historia;

IMG_0399

En liten, liten visp! Ni förstår nog inte hur liten den är…

IMG_0405

Så jag ställde den bredvid ett lyspsyl för att visa. Den här vispen fick min kompis Matilda av en man som satt bredvid henne på tåget. Finns det något bättre än 1) oproportionerliga storlekar på saker, som t ex en jättestor hatt eller en pytteliten visp? 2) totalt random tågmöten och människor med yrkesdrömmar som att ”också bygga en jättestor visp”?

Publicerat i Allmänt, Annika, Pluggandet, Studentlivet | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Korvströssel

Ibland säger bilder mycket mycket mer om att efter vinter blir det vår, efter regn kommer faktiskt massor av solsken och efter navelskådande dagar då man stressar utan att hinna något alls kommer dagar då man glömmer bort tiden för man sitter och dricker öl i solen med klassvänner;

IMG_0355

IMG_0357

IMG_0360

IMG_0361

IMG_0366

IMG_0369

IMG_0373

IMG_0378

IMG_0379

När man inte tänkt att man ska stanna särskilt länge blir det ändå att man köper en pizza med skumt korv och-halloumiströssel.

Publicerat i Allmänt, Annika, Nöjesliv, Studentlivet, Uteliv | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Paus

Ibland är det fint, när man är lite ny i en stad, att åka bort och komma hem igen. I helgen var jag med fem elftedelar ur min familj på vårt lantställe i, tja låt oss säga, en annan växtzon:

IMG_0331

Bergslagen, typ. En paus från stan som satt där den skulle, även om vi inte riktigt hade vädret med oss. Tog en del regnpromenader, åt mat och på lördagkvällen satt vi som ett gäng elallergiker och drack te bland levande ljus och pratade om att vi inte hängde med i utvecklingen och att det var skönt att slippa se Eurovision.

IMG_0328

Hängde en del med denna här, hade givande konversationer. T ex när jag satt och jobbade frågade hon varför jag gjorde det, vi pratade om att förbereda sig, att betala för där man bor och att jobba så man kan köpa mat. Hon drog egna, mogna slutsatser; ”så att du kan köpa varmkorv?”

IMG_0337

Det fina med att vara borta är också att komma hem, som sagt. Göteborg visade sig från sin allra vackraste söndagkväll i maj-sida, med tomma gator och lugna vatten.

Publicerat i Allmänt, Annika | Märkt , , , | Lämna en kommentar

PS14 – om Tourettes och en bra bankett

I helgen drog jag och några psyk-polare på PS14! Psykologstudenternas årliga kongress, denna gång i Örebro.

10245384_10152031727995764_5098600946410518276_n

Det var Julia, jag, Filippa, Emma och Donia (vars bilder jag använder), som också levererade helgens skönaste/tragikomiska historia på tåget, om hur hon bröt benet på en Johnossi-konsert när en stage dive kom out of nowhere. Kolla själva hur oväntat. Hilarious.

Helgen var en kunglig blandning av kongress – och studentstandard. En höjdpunkt var en föreläsning/stand up med en norsk man som hade Tourettes. Inte så att det var en seriös föreläsning med en professor som hade Tourettes och vi skrattade åt honom. Nej, det var bara en väldigt rolig man som visade exempel på det fantastiska i att lära sig hantera en diagnos och göra det till en del av sin personlighet, bli lite skönare än gemene man och dessutom tjäna pengar på det. I en lek vi lekte sen blev jag utsedd till den som hade mest Tourettes av oss fem, så det är ju tur att jag gillar sånt. Plötsliga utfall alltså, inte opassande obegripliga ofrivilliga könsutrop.

Fredagkväll med pub, mupsyk-quiz (…), brädspel och bio och lördag jammed med högintressanta föreläsningar, vissa mer intressanta än andra. Kulturell psykologi var t ex mer intressant än integrativ behandling. Who could have known.

10298891_10152031727970764_1372192539509224246_n

Och allting avslutades med en dundrande bankett på Örebro slott! Vi hade inte sån här mörkerråtta-sminkning, men jag tappade tålamodet med röda-ögon-redigeraren. Maj är en stressig månad.

10329297_10202811681465895_6634220051983291903_n

Bankettens bästa! Det tillsammans med trevligt folk och danceoke.

10343523_10152031728060764_2966515476997123379_n

Trötta i Hallsberg, men några erfarenheter och en tygkasse rikare.

Publicerat i Allmänt, Annika, Kulturliv, Nöjesliv, Studentlivet | Märkt , , , , | Lämna en kommentar